Back in the good old days.

Hur mycket minns du av dina år i grundskolan? Själv minns jag mest från låg-och mellanstadiet. Kanske är det så att allt inte stämmer, men detta är mina minnen.

Mina tre första år i skolan gick jag i Falkvik, på Falkviksskolan. Det är en ganska liten skola, och jag gick i en 1-2:a och 2-3:a. I min klass (alltså 1:an i 1-2:an, osv) var vi nio elever. Det var tre tjejer och sex killar. Vår fröken hette Irene Braunstein. Jag minns henne som gammal redan då, för mer än 20 år sedan, men jag tror att hon fortfarande lever. Hon var en bra fröken. Hon var sträng men rättvis. Jag tänker på henne ibland, hon var liksom före sin tid. Hon ställde in en studsmatta i klassrummet, ni vet en ganska liten svart. Sen sa hon åt oss att om vi fick myror i baken när vi till exempel satt och räknade matte, skulle vi ställa oss på den och hoppa lite. :)

Jag kommer även ihåg när hon läste för oss. Jag älskade när hon läste. Vi fick sitta på fyrkantiga kuddar. Det fanns röda och blå med vita knappar på. Jag minns inte om hon läste några andra böcker (det gjorde hon säkert), men jag minns Narnia-serien. Åh, vad jag älskade när hon läste de böckerna. Det var så spännande med Aslan, tyckte jag.

Ett annat minne jag har från lågstadiet var den gången jag hade fel på rättstavningen. Jag tror att vi hade 10 ord i veckan, och jag hade ALLTID (förutom denna gång då) alla rätt. När man var klar fick man gå fram till fröken och rätta. Jag hade suttit ganska länge och funderat över hur pingst stavades. Jag kunde inte för mitt liv komma ihåg om det skulle vara ng eller gn. Jag skrev "pingnst" tror jag, för att gardera mig. När jag väl stod i kön kom jag på hur det skulle stavas. Jag skämdes verkligen, trots att jag inte alls behövde det. Men jag vill så gärna ha alla rätt.

Irene var ute med oss ganska mycket. Vi brukade cykla iväg och bada, när vädret tillät. Hon simmade alltid över till "Prästan" (en liten ö) och tillbaka, medan vi andra badade. Vi hade även en naturruta, som vi gick och tittade till med jämna mellanrum. Jag var väldigt fascinerad över att naturrutan baklänges blir naturrutan.

Jag har inga dåliga minnen från lågstadiet. Det värsta som hände var när vi fick samlas på kuddarna för att ha ett allvarligt samtal. Några av killarna hade kallat en av mina kompisar "tant", och hon blev väldigt ledsen över det. Idag kan jag fnissa lite över det, men det är samtidigt lite sorgligt. Fnissar gör jag över att hon blev så väldigt ledsen över att bli kallad "tant". Jag kommer ihåg hur hon, med tårarna rinnande, sa "dom kallade mig tant". Sorgligt blir det när man tänker på vilka ord dagens lågstadieelever använder. Jag har nästan dagligen samtal med en eller flera elever som har kallt varandra alla möjliga fula ord. Jag vill inte ens skriva dem här. Men i jämförelse är "tant" ingenting.

Jag hade tänkt skriva om mellanstadiet också, men jag hinner inte idag. Jag har spenderat 45 minuter med att försöka få Rocky att skälla. Det verkar som förgjort! Idag tog han bland annat av mig mina strumpor och hängde dem över en stol. Det var väldigt kreativt måste jag säga. Han skällde när posten kom, och då klickade jag, men han fattade ju inte det. Jag får ta och klura lite på hur jag ska göra.

Snart är det dags för Top Model!

Tjingeling