Ni som trånar efter solen. Ni som gnäller över höstens och vinterns eviga mörker. Ni som tycker att mörkret bara gör er trötta och deprimerade. Ni som spritter ut i ett litet glädjetjut så fort en svag solstråle vågar sig fram bakom de vintermörka molnen.
Förstår ni vad det är ni önskar er?
Med ljus och solsken blir man visserligen lite piggare och lite gladare. Men den extra energi man får av solen måste man lägga på att städa! När det är mörkt och grått ute, ser man inte hur skitiga fönsterna verkligen är, eller hur mycket damm som faktiskt är fastklistrat på tv-skärmen. Under dessa månader kan jag klappa mig själv på axeln, och tycka att jag har gjort ett bra jobb med städningen. Jag kan inte alls förstå varför jag pustar över drivor med damm, under sommarmånaderna. Under vintern behöver man ju knappt damma alls. När solen visade sig i lördags insåg jag att dammet inte alls går i idé på vintern, det syns bara inte lika väl. I lördags såg jag, för första gången på flera månader, hur dammigt och skitigt vi faktiskt hade det hemma. Fönsterna är fulla av nosavtryck, dörrarna är smutsiga, på listerna ligger det ett dammlager, och tv-och datorskärmen är täckta av ett tjusigt dammtäcke. Jag blev irriterad över att solen var tvungen att lysa så förbannat starkt, just när jag skulle till att städa.
Jag dammade av det värsta, tog ett extra varv med dammsugaren, torkade av dörrarna och hoppas på att nästa lördag blir en dag i molnens tecken.
Tjing
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar