Maries återgivning av hur det gick till när vi fodrade hästarna i onsdags innefattade "jag fick hålla i pinnen". Jag skrattade så jag höll på att dö. En annan pinne är den man sitter på när man är på Harrys. Eller, när man är utanför Harrys, rättare sagt. Mitt över gatan finns ett litet, litet "staket", som är typ 20 cm högt. I stål. Det är pinnen och där sitter man och pratar. När jag är på lyset är jag bra att på prata. Annars håller jag mest käften.
Imorgon bitti ska jag iväg och fodra hästarna, hoppas de glittrar.
Tjing
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar