Narnia

Nu behöver jag vardag igen. Dagarna flyter ihop och när jag vaknar på morgonen vet jag aldrig om jag ska jobba eller inte. Jag måste tänka efter, och det kan vara jobbigt. Samtidigt är det jävligt skönt med röda dagar. Fler sådana åt folket!

I lördags såg vi Prins Caspian. Jag har alltid gillat Narnia och blev väldigt besviken på Häxan och Lejonet. Men vi h ade hört att Caspian skulle vara bättre och det tyckte jag verkligen att den var. Emellanåt var det så spännande att jag fick ont i magen. Sen blev det så vackert och sorgligt att jag höll på att börja gråta. Men det kunde jag inte, eftersom vi var hos mina svärföräldrar och man vill ju liksom inte att de ska tycka att man är en tönt!

När jag gick på lågstadiet läste min fröken (Irene, btw) Narniaböckerna för oss. Hon var duktig på att läsa högt. Vi satt i en ring på våra fyrkantiga kuddar. Röda och blåa fanns det. Självklart försökte jag få en röd eftersom jag är tjej. Sen läste hon...åååh. Aslan. Det var tider det!

Nu ska jag ta en öl och fira att mitt nya liv börjar imorgon.

Tjing

Jag bifogar en bild som inte har något med texten att göra. Men ändå.